agnesceciliaa

Här kommer ett ögonblick, som inte är mitt. Men det behöver det inte vara. Det behöver bara vara ETT ögonblick. Så det får bli detta.

Mamma och pappa är tjugo år och ska åka på tågluff tillsammans. Dom står utanför Ripvägen 20 i Mora där mamma bodde då. Farmor och farfar ska köra mamma och pappa till Malmö. Morfar, Benka och mormor står & ska säga hejdå. Jag gissar att farfar tar kortet. En fin bild. Min morbror Benka har magrutor, mormor har minishorts och mamma har exakt likadana träskor som jag köpte för några månader sedan.

Det häftiga med det där ögonblicket är att jag inte fanns, jag var knappt påtänkt. Jag föddes sju år senare. Ändå vet jag exakt hur det lät när de stod där, för de är min familj & jag har stått sådär med dem många gånger. Så det är mitt ögonblick, för det där är delar av mig.