dag09- min tro
Äh. Jag skulle kunna skriva hundratusen rader om tro och religion och vad jag vet och vad jag tror och jag vad jag vill tro och vad jag inte vill tro men tror ändå och tror att jag kommer att tro och vad som är viktigt och vad som inte är viktigt och vad jag vill veta och vad andra vet och vad andra tror att dom vet. MEN.
Allt kommer ändå någonstans utmynna i det här. Jag tror på kärlek. Jag tror att kärlek övervinner det mesta. Jag tror att om man älskar någon, något, vadsomhelst, allt så kommer allt lösa sig och bli bra. Jag tror att kärlek bygger broar, river murar, gör oss blinda men ändå får oss att se mer än det vi ser, gör oss döva men får oss att verkligen lyssna, gör oss stumma men får oss att säga det vi verkligen menar. Kärlek får en att känna mer av det bra och mindre av det dåligt. Så. Jag tror på kärlek. Och bättre än så kan det knappast bli.
och på Håkan. Kärlek och Håkan.
dag 08- ett ögonblick
(förlåt för dålig uppdatering, har varit upptagen)
Här kommer ett ögonblick, som inte är mitt. Men det behöver det inte vara. Det behöver bara vara ETT ögonblick. Så det får bli detta.
Mamma och pappa är tjugo år och ska åka på tågluff tillsammans. Dom står utanför Ripvägen 20 i Mora där mamma bodde då. Farmor och farfar ska köra mamma och pappa till Malmö. Morfar, Benka och mormor står & ska säga hejdå. Jag gissar att farfar tar kortet. En fin bild. Min morbror Benka har magrutor, mormor har minishorts och mamma har exakt likadana träskor som jag köpte för några månader sedan.
Det häftiga med det där ögonblicket är att jag inte fanns, jag var knappt påtänkt. Jag föddes sju år senare. Ändå vet jag exakt hur det lät när de stod där, för de är min familj & jag har stått sådär med dem många gånger. Så det är mitt ögonblick, för det där är delar av mig.
Från vänster: mamma, pappa, mormor, Benka, morfar & farmor.
Banankaka
Gjorde en väldigt god banankaka häromdagen, den är väldigt enkel. Perfekt att göra av gamla bananer som ligger och är bruna och ledsna i fruktkorgen. Sätt ugnen på 200 grader. Vispa 1 dl strösocker, 2 dl florsocker och 150 gram rumsvarmt smör pösigt. Mosa sedan 4 väldigt mogna bananer. Häll banerna i smör/sockerblandingen och knäck i 2 stycken ägg. Blanda försiktigt. Blanda ihop 3dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1/2 tsk kanel och en 1/2 tsk ingefära, vänd ner det i banansmeten. Häll i ungefär 2 dl valnötskärnor eller pecannötter. Häll i en smörad och bröad form och lägg några nötter ovanpå. Grädda i ungefär 30 minuter. Man kan använda en avlång form eller en rund form. Jag använde en avlång.
Servera med vanlijglass och om kakan har blivit tråkig efter någon dag, kan man steka den i en stekpanna i lite smör. Mums!
Förvånad?
Läser om det som hände på ett SJ tåg för några dagar sedan. När en konduktör slängde av en 11-årig flicka själv i Kumla. Flickan kunde inte prata svenska, hennes syster, som hade biljetterna, var på toaletten. Flickan återfanns välbehållen dagen efter, hon hade fått sova hos en snäll kvinna.
Det finns många olika saker att spekulera i när man tänker på vad konduktören gjorde för fel:
rasistiskt, hade hon slängt av flickan om hon sett svensk ut, även om hon inte kunnat språket?
konduktören själv hävdar att hon trodde flickan var äldre, och att det var därför hon slängde av henne, är det en vettig ursäkt?
är det verkligen okej att någonsin slänga av någon från ett tåg oavsett ålder, hudfärg eller liknande?
Den här stackars konduktören har gjort så många fel. Hon slänger av en person, som uppenbarligen inte är svensk, som uppenbarligen inte är särskilt gammal (för seriöst, hur gammal kan hon se ut att vara!?) och som är ensam. Hur kan man göra det? Ibland undrar jag om de människor som arbetar inom kollektivtrafiken är helt jävla pantade. Liknande saker händer varje dag.
Tunnelbaneförare som ser folk springa till tåget och stänger dörrarna och åker, trots att det inte kan ta mer än 2 sekunder extra att vänta på den personen.
Busschaufförer som nekar äldre damer att åka med när de glömt sina SL kort, så de snällt får kliva av med sina rullatorer och missa sin läkartid.
Barn som blir avslängda, utslängda, kvarlämnade och bortglömda på SJ tåg.
Vart finns kärleken?
Någonstans handlar det ju om det. Medmänsklighet. Det är väl aldrig okej att slänga av någon från ett tåg? Dela ut feta böter istället om man inte har någon biljett. Det gör man ju på både SL och Dalatrafik. Eller erbjud lite mer humana biljettpriser så att alla har råd att åka tåg.
Man undrar verkligen hur konduktören tänkte. För inga av de förklaringar jag hört hitills är liksom okej. Förmodligen tänkte hon ingenting alls. Jag är fundersam, men inte särskilt förvånad.
Det finns många olika saker att spekulera i när man tänker på vad konduktören gjorde för fel:
rasistiskt, hade hon slängt av flickan om hon sett svensk ut, även om hon inte kunnat språket?
konduktören själv hävdar att hon trodde flickan var äldre, och att det var därför hon slängde av henne, är det en vettig ursäkt?
är det verkligen okej att någonsin slänga av någon från ett tåg oavsett ålder, hudfärg eller liknande?
Den här stackars konduktören har gjort så många fel. Hon slänger av en person, som uppenbarligen inte är svensk, som uppenbarligen inte är särskilt gammal (för seriöst, hur gammal kan hon se ut att vara!?) och som är ensam. Hur kan man göra det? Ibland undrar jag om de människor som arbetar inom kollektivtrafiken är helt jävla pantade. Liknande saker händer varje dag.
Tunnelbaneförare som ser folk springa till tåget och stänger dörrarna och åker, trots att det inte kan ta mer än 2 sekunder extra att vänta på den personen.
Busschaufförer som nekar äldre damer att åka med när de glömt sina SL kort, så de snällt får kliva av med sina rullatorer och missa sin läkartid.
Barn som blir avslängda, utslängda, kvarlämnade och bortglömda på SJ tåg.
Vart finns kärleken?
Någonstans handlar det ju om det. Medmänsklighet. Det är väl aldrig okej att slänga av någon från ett tåg? Dela ut feta böter istället om man inte har någon biljett. Det gör man ju på både SL och Dalatrafik. Eller erbjud lite mer humana biljettpriser så att alla har råd att åka tåg.
Man undrar verkligen hur konduktören tänkte. För inga av de förklaringar jag hört hitills är liksom okej. Förmodligen tänkte hon ingenting alls. Jag är fundersam, men inte särskilt förvånad.
dag 07- min bästa födelsedag
Det här är den svåraste dagen Min bästa födelsedag. Jag kommer inte riktigt ihåg alla mina födelsedagar. Alla flyter ihop till ett töcken av grillmiddagar på altanen hos mamma och pappa, med släkt, presenter, tårta och kakor. Alla mina födelsedagar har varit bra. Det var bra när jag var liten och jag ville att alla skulle stå upp med ena näven hjöd och sjunga "Ja må hon leva". När jag hade barnkalas och djungeltema, det var också en bra födelsedag. Eller när jag fyllde arton och hade världens största fest hemma. Eller när jag fyllde tjugofyra och fick frukost på sängen av min älskade.
Jag kan visa en bild från en speciell födelsedag, eller en speciell dag, som inte var speciell för att det var min födelsedag utan av andra anledningar.
Jag kan visa en bild från en speciell födelsedag, eller en speciell dag, som inte var speciell för att det var min födelsedag utan av andra anledningar.
Mösspåtagning innan studenten, juni 2006. SP3A.
Kan det funka?
Nu ni har jag gjort en rolig beställning. Nämligen en sån här:
(sjukt dålig bild)
Vad är nu detta? Jo det är nån slags hårgrej från Asien som gör att man kan göra
snygga mittpåhuvudet knutar och sånt. Läste om det på Karins Konstgrepp och tänkte att jag skulle testa.
Ynka sjutton kronor kostade den att beställa ändå från HongKong.
Finns att köpa på ebay. Jag hoppas att den funkar, det skulle ju vara underbart!
(sjukt dålig bild)Vad är nu detta? Jo det är nån slags hårgrej från Asien som gör att man kan göra
snygga mittpåhuvudet knutar och sånt. Läste om det på Karins Konstgrepp och tänkte att jag skulle testa.
Ynka sjutton kronor kostade den att beställa ändå från HongKong.
Finns att köpa på ebay. Jag hoppas att den funkar, det skulle ju vara underbart!
give in to me
Ni vet den där känslan man får av riktigt bra kärleksfilm? När de bara springer runt och ler och är töntigt kär och allt är svårt men ändå vackert? Hur ofta känner man så på riktigt? Är det bara på film som det finns, eller existerar det verkligen på riktigt? Eller blir det bara tragiskt då? Om det inte är på riktigt? Som till exempel Blair och Chuck Bass. SÅ VILL MAN KÄNNA. Men fy fan för att känna så. Eller i filmen Dagboken. SÅ VILL MAN KÄNNA. Men det är ju en fruktansvärt tragisk historia. De lyckliga paren räknas liksom inte. Det måste vara lite olyckligt fö att det ska vara som på film. Och då har vi väl alla varit där? Men det är ju inte lika jävla roligt när man själv ligger där och gråter.
//I'm gonna start a fire.
You're gonna feel the heat.
I'm gonna burn for you,
You're gonna melt for me//
- Garett Hedlund, Leighton Meester
Dag06- det här hade jag på mig idag
Jag har haft på mig olika saker idag. På jobbet är det kallt så jag hade långbyxor och tröja. Tråkigt och jag tog ingen bild. Bytte om när jag kom hem, för det var varmt & jag lagade mat. Då hade jag på mig detta, här kommer två bilder.
Avklippta svarta jeansshorts. Klippte av min pappas gamla Levis för ett par veckor sedan. Och sen har jag ett brunt linne med knappar från Gudrun Sjödén, det har jag tagit av mamma. Klocka från DKNY som jag fått i julklapp av Chrille 2009 och fläta.
Sover gör jag i Chrilles tröja som han lämnade här efter helgen. Den luktar svett & parfym = Christian. Det är bra att ha pojkvänströjor att sova i när man inte har nån pojkvän här som man kan sova bredvid. Det näst bästa. Typ.
Nu ska jag somna till Sex and the city. Godnatt kompisar!
Hemmagjord jordgubbssaft!
Hemmagjord jordgubbssaft gjord på 1 liter jordgubbar och 1 liter rabarber!
Mums! & nu är jag en superstolt tjej!
dag05- vad är kärlek?
Jag har ju redan skrivit lite om min definition av kärlek då jag skrev om min första kärlek. Där har ni en typ av kärlek. En annan typ av kärlek är den jag känner till min familj, mina föräldrar har jag redan skrivit om & en syskon kategori kommer så småningom. Kärleken till mina vänner får bildspelet här nedanför visa.
Jag tänker prata om en fjärde sorts kärlek. En villkorslös kärlek. Utan krav, utan ideal, förväntningar eller något annat. Kärleken till barn. Kärleken från barn. Jag har jobbat på förskola i några år innan jag började läsa på Södertörn. Jag har inga egna barn, men några år på den förskola där jag var längst och trivdes bäst hade jag (sammanlagt under åren) ungefär 30 små underbara gullknoddar som jag blev otroligt fäst vid. Var och en på sitt vis. Jag ska inte ljuga, vissa dagar blev man galen, men oftast var det bara kärlek.
Man gav och gav och gav och gav. Bytte blöjor, klädde på, klädde av, vaggade till sömns, matade, torkade, tröstade, blåste, plåstrade, förklarade, kramade, pussade, bytte ännu flera blöjor och klädde på och av blöta galonisar. Men sen så räckte det med att någon utav dem sa något gulligt eller kröp upp i knät och då var det liksom värt det. ALLTING.
Det är ungefär sex månader sedan jag lämnade förskolan för att börja skolan. Och fortfarande saknar jag dem så mycket. Inte hela tiden. Men mycket mycket. Jag kan längta efter att gå dit vissa morgnar så mycket att jag blir alldeles knäpp.
Som tur är så är jag där och hälsar på någon gång i veckan. Då hjälper jag nämligen en fin familj och hämtar deras två trollungar. Det är så mysigt. Ibland känns det tungt att gå dit, men när jag är där så är det bara så mysigt.
Åh underbara ungar. Underbara villkorslösa kärlek. Om inte det är kärlek så vet jag inte.
Jag har citerat det här så många gånger och än så länge har jag inte hittat någon som passar bättre in på det här citatet än alla underbara barn jag lärt känna då jag jobbat på förskola.
//Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser.
Åh, hur ni lyckas att inspirera, får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas att exhaltera, får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.
Så ni är vackrast i världen. Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon. Där ser jag vad ni ser.//
- Emil Jensen
dag04- mina vänner
(har tagit helg några dagar så idag blir det dag 4, 5 & 6. extra kul)
Mina vänner.
Jag har många fina vänner. Några som är nära både fysiskt och psykiskt och andra som är nära i hjärta och hjärna men som man inte träffar så ofta längre.
När man gick i skolan var det lättt, då hade man alla i en liten ask. Nu är folk utspridda över hela Sverige, Europa och världen. Och alla har nya vänner, nya liv, nya kärlekar, att ta hänsyn till och ta tid för.
Så är livet.
Ingen nämnd, ingen glömd, brukar man säga.
Så jag tänker inte nämna någon. Jag bjuder på ett bildspel. Best of the best så att säga.
Enjoy.
KÄRLEK KÄRLEK KÄRLEK!
(bilderna föreställer uppifrån & ner: jag, amanda och madde vår 2011, cissi, kim & bettan hultan 2006, jag & zakarias vår 2007, jag & simon arvika 2008, linn & lovisa sommar 2006, bettan & emy vår 2005, malin & lina vinter 2006, emy, sarah & rikard nyårsafton 2007/2008, linn, jag, sarah & bettan nyårsafton 2008/2009, malin, linn, kim, lovisa, jag, cissi & bettan hultan 2006.)
Mina vänner.
Jag har många fina vänner. Några som är nära både fysiskt och psykiskt och andra som är nära i hjärta och hjärna men som man inte träffar så ofta längre.
När man gick i skolan var det lättt, då hade man alla i en liten ask. Nu är folk utspridda över hela Sverige, Europa och världen. Och alla har nya vänner, nya liv, nya kärlekar, att ta hänsyn till och ta tid för.
Så är livet.
Ingen nämnd, ingen glömd, brukar man säga.
Så jag tänker inte nämna någon. Jag bjuder på ett bildspel. Best of the best så att säga.
Enjoy.
KÄRLEK KÄRLEK KÄRLEK!
(bilderna föreställer uppifrån & ner: jag, amanda och madde vår 2011, cissi, kim & bettan hultan 2006, jag & zakarias vår 2007, jag & simon arvika 2008, linn & lovisa sommar 2006, bettan & emy vår 2005, malin & lina vinter 2006, emy, sarah & rikard nyårsafton 2007/2008, linn, jag, sarah & bettan nyårsafton 2008/2009, malin, linn, kim, lovisa, jag, cissi & bettan hultan 2006.)
