agnesceciliaa

Först vill jag klargöra vad jag tycker är kärlek. Kärlek är: ömhet, att älska någon, närhet, att kunna vara sig själv, att lita på någon, naturlighet. Kärlek är inte: ensidig.

Därför tänker jag inte skriva om killen jag var kär i när jag fjorton som aldrig fick veta det. Jag tänker heller inte prata om killen jag var kär i när jag var sexton som inte alltid var så snäll emot mig. Allt det där var förälskelse. Hormoner, tillfällen, smärta.
Istället tänker skriva om min riktiga kärlek. Kärleken jag är kär i nu.

Christian.

Vi träffades i april 2008. Och sedan dess har det liksom varit så. Vi två. Inte helt lätt alla gånger. Inte helt problemfritt alla gånger. Men varenda liten grej som vi har råkat på har vi liksom löst. Och oavsett vad så är det fortfarande vi. Nu bor vi ihop. Han är nu min sambo, min familj och det allra bästa jag vet.
Och just nu, när vi är ifrån varandra, saknar jag honom så mycket.
Jag älskar honom. Jag älskar hans familj och jag älskar att dela mitt liv med honom.