agnesceciliaa

Läste Martin Kellermans twitter. Han skrev: "Idag klockan 15.00 håller helgens 36 000 ihjälsvlutna barn i Afrika en tyst minut för Amy Winehouse".
Jag vet inte alls vad han vill säga med det inlägget, men jag började fundera lite.

36 000. Trettiosextusen. Barn. Små barn som dör för att de inte har tillräckligt att äta.
Amy Winehouse dör, förmodligen, som följd av ett liv fullt av alkohol, droger, ätstörningar.
Går det att jämföra vem det är mest synd om?
Man kanske kan tycka det. Man kan tycka att Amy Winehouse får skylla sig själv. Att hon själv har valt att börja med droger, att dricka alkohol. Att hon själv har valt att inte sluta.
Man kan vända på det också. Varför skaffar de afrikanska kvinnorna så många barn om det inte finns någon mat,
för det kan väl inte komma som någon överraskning att det inte finns så mycket mat i de områdena.
Hemskt va?
Självklart är det inte mest synd om någon. Alla som förlorar livet alldeles för tidigt är det synd om.
Det går inte att jämföra sorg och det går inte att jämföra samhällen. Det. Går. INTE.

Det dör unga tjejer och killar av svält i i-länder också. Skillnaden är att de själva valt att svälta sig. De har själva valt att inte äta? Varför? För att leva upp till omöjliga ideal. För att kraven, stressen och pressen gör dem tokiga. Det är inte deras fel. Det är samhället.
Precis som att det inte är de afrikanska kvinnornas fel att deras barn svälter ihjäl. Det är samhället.

Det går inte att jämföra. Vi lever i olika världar, det finns olika folksjukdomar och hot mot oss.